Väl hemma...fem veckor har gått.
Nu har fem veckor gått sedan vi kom hem från förlossningen. Åh vilken underbar/jobbig tid det har varit.
Jag och min sambo hade nog inte alls tänkt oss att det skulle bli så här jobbigt/underbart.=).
Dagarna innan jul träffade jag min kära vän för att visa upp vårt lilla underbarn. Kändes jätte konstigt att vi äntligen satt där båda två med våra barn. Vi som har pratat under hela graviditeten om hur det skulle kännas...och på nått sett så kändes det både konstigt men ändå så naturligt. Underlig känsla.
Julen kom och här hemma var det kaos. Jag hade verkligen sett fram emot en trevlig och "julig" dag men Felicia var gnällig och det var vi oxå. Ingen av oss hade nog fått sova under natten och att lära sig att sova när hon sover var svårt. Men nästa jul kommer att bli sååå mycket trevligare och då har vi våra familjer med oxå.
Min sambo började ta ut sina pappa dagar men bara vissa dagar. Vi bersämde oss att han skulle jobba då han kunde tjäna så mycket som möjligt under de röda dagarna. Hehe.
Under de dagarna var jag då själv med Felicia och det gick jätte bra även om man var trött. Hon var jätte snäll, åt, bajsade och sov.
I mellandagarna försökte vi bara ta det lungt och umgår med våran underbara lille dotter. Dagen innan nyårsafton kom min sambos föräldrar upp för att träffa Felicia och oss. Vi åt ute, pulsade i snön, spelade spel och tog kalla promenader. Felicia fick även jätte fina kläder av min sambos familj, vi hade verkligen trevligt.
I början på januari kom mina föräldrar upp. Åh de blev helt förtjusta i Felicia. Vilket inte är så konstigt, hon är ju helt underbart vacker och snäll. Under dessa dagar var vi mest bara hemma och tog det lungt, åt gott och njöt at Felicia.
Efter att de åkt hem så började min sambo att jobba igen, 9 dagar på raken och han var mycket trött.
Felicia har kommit in i det stadiet där hon måste var med oss hela tiden. Hon sover fortfarande på dagarna och är gärna varken på nätterna eller ligger och stånkar och stönar.
De senste dagarna har vi märkt att hon har ont i magen, och här om dagen var hon helt otröstlig. Vi viste inte hur vi skulle bära oss åt och det vet vi inte heller idag.
Det är sjukt jobbigt att se henne ha ont och skrika i nästan panik. Jag vill bara krama om henne och viska in hennes öra att allt kommer att lösa sig men hon skriker och skirker och skriker helt utan kontroll. Igår köpte jag miniform (medicin för kolik, som ska lösa upp bubblor i magen) vi började med dom i går och vi får väl se om det ger någon effekt. Hoppas!
I natt har hon sovit efter att min sambo äntligen fick henne att sova. Han är bäst på att natta henne. Och i dag har hon varit jätte snäll, gnällt lite av att hon är trött och nu sover hon. =)
Vi får hoppas att hon mår lika bra när hon vaknar....
Jag och min sambo hade nog inte alls tänkt oss att det skulle bli så här jobbigt/underbart.=).
Dagarna innan jul träffade jag min kära vän för att visa upp vårt lilla underbarn. Kändes jätte konstigt att vi äntligen satt där båda två med våra barn. Vi som har pratat under hela graviditeten om hur det skulle kännas...och på nått sett så kändes det både konstigt men ändå så naturligt. Underlig känsla.
Julen kom och här hemma var det kaos. Jag hade verkligen sett fram emot en trevlig och "julig" dag men Felicia var gnällig och det var vi oxå. Ingen av oss hade nog fått sova under natten och att lära sig att sova när hon sover var svårt. Men nästa jul kommer att bli sååå mycket trevligare och då har vi våra familjer med oxå.
Min sambo började ta ut sina pappa dagar men bara vissa dagar. Vi bersämde oss att han skulle jobba då han kunde tjäna så mycket som möjligt under de röda dagarna. Hehe.
Under de dagarna var jag då själv med Felicia och det gick jätte bra även om man var trött. Hon var jätte snäll, åt, bajsade och sov.
I mellandagarna försökte vi bara ta det lungt och umgår med våran underbara lille dotter. Dagen innan nyårsafton kom min sambos föräldrar upp för att träffa Felicia och oss. Vi åt ute, pulsade i snön, spelade spel och tog kalla promenader. Felicia fick även jätte fina kläder av min sambos familj, vi hade verkligen trevligt.
I början på januari kom mina föräldrar upp. Åh de blev helt förtjusta i Felicia. Vilket inte är så konstigt, hon är ju helt underbart vacker och snäll. Under dessa dagar var vi mest bara hemma och tog det lungt, åt gott och njöt at Felicia.
Efter att de åkt hem så började min sambo att jobba igen, 9 dagar på raken och han var mycket trött.
Felicia har kommit in i det stadiet där hon måste var med oss hela tiden. Hon sover fortfarande på dagarna och är gärna varken på nätterna eller ligger och stånkar och stönar.
De senste dagarna har vi märkt att hon har ont i magen, och här om dagen var hon helt otröstlig. Vi viste inte hur vi skulle bära oss åt och det vet vi inte heller idag.
Det är sjukt jobbigt att se henne ha ont och skrika i nästan panik. Jag vill bara krama om henne och viska in hennes öra att allt kommer att lösa sig men hon skriker och skirker och skriker helt utan kontroll. Igår köpte jag miniform (medicin för kolik, som ska lösa upp bubblor i magen) vi började med dom i går och vi får väl se om det ger någon effekt. Hoppas!
I natt har hon sovit efter att min sambo äntligen fick henne att sova. Han är bäst på att natta henne. Och i dag har hon varit jätte snäll, gnällt lite av att hon är trött och nu sover hon. =)
Vi får hoppas att hon mår lika bra när hon vaknar....
Kommentarer
Trackback
