Felicia 4 veckor
Väl hemma...fem veckor har gått.
Nu har fem veckor gått sedan vi kom hem från förlossningen. Åh vilken underbar/jobbig tid det har varit.
Jag och min sambo hade nog inte alls tänkt oss att det skulle bli så här jobbigt/underbart.=).
Dagarna innan jul träffade jag min kära vän för att visa upp vårt lilla underbarn. Kändes jätte konstigt att vi äntligen satt där båda två med våra barn. Vi som har pratat under hela graviditeten om hur det skulle kännas...och på nått sett så kändes det både konstigt men ändå så naturligt. Underlig känsla.
Julen kom och här hemma var det kaos. Jag hade verkligen sett fram emot en trevlig och "julig" dag men Felicia var gnällig och det var vi oxå. Ingen av oss hade nog fått sova under natten och att lära sig att sova när hon sover var svårt. Men nästa jul kommer att bli sååå mycket trevligare och då har vi våra familjer med oxå.
Min sambo började ta ut sina pappa dagar men bara vissa dagar. Vi bersämde oss att han skulle jobba då han kunde tjäna så mycket som möjligt under de röda dagarna. Hehe.
Under de dagarna var jag då själv med Felicia och det gick jätte bra även om man var trött. Hon var jätte snäll, åt, bajsade och sov.
I mellandagarna försökte vi bara ta det lungt och umgår med våran underbara lille dotter. Dagen innan nyårsafton kom min sambos föräldrar upp för att träffa Felicia och oss. Vi åt ute, pulsade i snön, spelade spel och tog kalla promenader. Felicia fick även jätte fina kläder av min sambos familj, vi hade verkligen trevligt.
I början på januari kom mina föräldrar upp. Åh de blev helt förtjusta i Felicia. Vilket inte är så konstigt, hon är ju helt underbart vacker och snäll. Under dessa dagar var vi mest bara hemma och tog det lungt, åt gott och njöt at Felicia.
Efter att de åkt hem så började min sambo att jobba igen, 9 dagar på raken och han var mycket trött.
Felicia har kommit in i det stadiet där hon måste var med oss hela tiden. Hon sover fortfarande på dagarna och är gärna varken på nätterna eller ligger och stånkar och stönar.
De senste dagarna har vi märkt att hon har ont i magen, och här om dagen var hon helt otröstlig. Vi viste inte hur vi skulle bära oss åt och det vet vi inte heller idag.
Det är sjukt jobbigt att se henne ha ont och skrika i nästan panik. Jag vill bara krama om henne och viska in hennes öra att allt kommer att lösa sig men hon skriker och skirker och skriker helt utan kontroll. Igår köpte jag miniform (medicin för kolik, som ska lösa upp bubblor i magen) vi började med dom i går och vi får väl se om det ger någon effekt. Hoppas!
I natt har hon sovit efter att min sambo äntligen fick henne att sova. Han är bäst på att natta henne. Och i dag har hon varit jätte snäll, gnällt lite av att hon är trött och nu sover hon. =)
Vi får hoppas att hon mår lika bra när hon vaknar....
Jag och min sambo hade nog inte alls tänkt oss att det skulle bli så här jobbigt/underbart.=).
Dagarna innan jul träffade jag min kära vän för att visa upp vårt lilla underbarn. Kändes jätte konstigt att vi äntligen satt där båda två med våra barn. Vi som har pratat under hela graviditeten om hur det skulle kännas...och på nått sett så kändes det både konstigt men ändå så naturligt. Underlig känsla.
Julen kom och här hemma var det kaos. Jag hade verkligen sett fram emot en trevlig och "julig" dag men Felicia var gnällig och det var vi oxå. Ingen av oss hade nog fått sova under natten och att lära sig att sova när hon sover var svårt. Men nästa jul kommer att bli sååå mycket trevligare och då har vi våra familjer med oxå.
Min sambo började ta ut sina pappa dagar men bara vissa dagar. Vi bersämde oss att han skulle jobba då han kunde tjäna så mycket som möjligt under de röda dagarna. Hehe.
Under de dagarna var jag då själv med Felicia och det gick jätte bra även om man var trött. Hon var jätte snäll, åt, bajsade och sov.
I mellandagarna försökte vi bara ta det lungt och umgår med våran underbara lille dotter. Dagen innan nyårsafton kom min sambos föräldrar upp för att träffa Felicia och oss. Vi åt ute, pulsade i snön, spelade spel och tog kalla promenader. Felicia fick även jätte fina kläder av min sambos familj, vi hade verkligen trevligt.
I början på januari kom mina föräldrar upp. Åh de blev helt förtjusta i Felicia. Vilket inte är så konstigt, hon är ju helt underbart vacker och snäll. Under dessa dagar var vi mest bara hemma och tog det lungt, åt gott och njöt at Felicia.
Efter att de åkt hem så började min sambo att jobba igen, 9 dagar på raken och han var mycket trött.
Felicia har kommit in i det stadiet där hon måste var med oss hela tiden. Hon sover fortfarande på dagarna och är gärna varken på nätterna eller ligger och stånkar och stönar.
De senste dagarna har vi märkt att hon har ont i magen, och här om dagen var hon helt otröstlig. Vi viste inte hur vi skulle bära oss åt och det vet vi inte heller idag.
Det är sjukt jobbigt att se henne ha ont och skrika i nästan panik. Jag vill bara krama om henne och viska in hennes öra att allt kommer att lösa sig men hon skriker och skirker och skriker helt utan kontroll. Igår köpte jag miniform (medicin för kolik, som ska lösa upp bubblor i magen) vi började med dom i går och vi får väl se om det ger någon effekt. Hoppas!
I natt har hon sovit efter att min sambo äntligen fick henne att sova. Han är bäst på att natta henne. Och i dag har hon varit jätte snäll, gnällt lite av att hon är trött och nu sover hon. =)
Vi får hoppas att hon mår lika bra när hon vaknar....
På BB
Vi kom upp på BB avdelningen vid 13 tiden. Då var vi trötta med lyckliga. Jag fick en säng i ett fyrbäddsrum där det låg en tjej till. Sköterskorna/barnsköterskorna var jätte trevliga och hjälpte mig med Felicia. Jag hade svårt att få henne att amma. Mina bröstvårtor var för platta. Men vi försökte allt vi kunde för att få henne att ta bröstet, men då berstämde hon sig för att snutta på sin egen tunga i stället och vägrade öppna munnen. Vi försökte gång på gång och under tiden så fick hon ersättning via kopp. Under första natten så tog sköterskorna hand om Felicia i ett annat rum så att jag fick sova ut. Å vilken skön nattsömn jag hade, och min sambo hade åkt hem för att sova.
Vid 7 tiden dagen efter ville de att jag skulle amma igen. Än en gång så gick det inte. De tyckte att jag skulle ge henne ersättningsmjölk via flaska istället så att hon kunde lära sig att suga. Detta skulle göras var 3:e timme och jag gick upp för att fixa i ordning hennes mat under hela dagen. Jag var helt slut tillslut. Jag hade knappt sovit och jag hade mycket ont där nere efter förlossningen. Att bara ta sig upp ur sängen var ett rent helvete och att kissa var ännu värre. Min sambo kom vid 19 tiden dag 2 och jag ville bara sova sova sova men ändå ville jag inte försumma den tiden tillsammans med alla tre så jag försäkte hålla mig vaken. =)
Min sambo åkte hem vid 22 tiden och vi hade verkligen försökt lära känna vår lilla Felicia under kvällen med att ge mat och byta blöja. Annars så sov hon som en prinsessa i mellan åt.
När natten kom så var det fortfarande matning var 3:e timme och jag var uppe och hämtade mat i kylskåpet i köket. Innan dess försökte jag i alla fall få henne att ta bröstet. Vid den här tiden hade jag fått en bröstpump för att få igång mjölkoproduktionen. Men hon ville inte ta bröstet nu heller. Jag började bli frustrerad och ledsen att jag inte kunde amma mitt barn, att jag inte kunde ge henne den bästa maten som hon verkligen behövde eftersom hon var så liten, men sköterskorna försäkrade mig om att detta inte är ovanligt och att jag skulle försöka ta det lungt. Felicia kännde av att jag var stressad och då blev hon det oxå.
Under tredje dagen så erbjöd de mig en amningsnapp ( Världens bästa uppfinning ). Det ser ut som en napp som man sätter på bröstvårtan så att barnet lättare kan suga. Felicia fattade vilken direkt och så började hon att amma. Hurra! Jag blev helt upprymd. När min sambo kom vid 3 tiden visade jag honom vilken genialisk sak detta var och han blev mycket positivt överraskad.
Under kvällen fikade vi och kollade på tv tillsammans i fikarummet och Felicia var nöjd och glad. Min bröst började däremot att bli hårda som fotbollar!! Aj!Aj! Jag kunde inte ens ana hur ont det skulle göra och hur hårda de skulle bli.
På fredag kväll fick vi åka hem. oj vad nervösa vi var. Hur ska detta gå? Kan vi ta hand om henne hemma och klarar vi det?
Vid 7 tiden dagen efter ville de att jag skulle amma igen. Än en gång så gick det inte. De tyckte att jag skulle ge henne ersättningsmjölk via flaska istället så att hon kunde lära sig att suga. Detta skulle göras var 3:e timme och jag gick upp för att fixa i ordning hennes mat under hela dagen. Jag var helt slut tillslut. Jag hade knappt sovit och jag hade mycket ont där nere efter förlossningen. Att bara ta sig upp ur sängen var ett rent helvete och att kissa var ännu värre. Min sambo kom vid 19 tiden dag 2 och jag ville bara sova sova sova men ändå ville jag inte försumma den tiden tillsammans med alla tre så jag försäkte hålla mig vaken. =)
Min sambo åkte hem vid 22 tiden och vi hade verkligen försökt lära känna vår lilla Felicia under kvällen med att ge mat och byta blöja. Annars så sov hon som en prinsessa i mellan åt.
När natten kom så var det fortfarande matning var 3:e timme och jag var uppe och hämtade mat i kylskåpet i köket. Innan dess försökte jag i alla fall få henne att ta bröstet. Vid den här tiden hade jag fått en bröstpump för att få igång mjölkoproduktionen. Men hon ville inte ta bröstet nu heller. Jag började bli frustrerad och ledsen att jag inte kunde amma mitt barn, att jag inte kunde ge henne den bästa maten som hon verkligen behövde eftersom hon var så liten, men sköterskorna försäkrade mig om att detta inte är ovanligt och att jag skulle försöka ta det lungt. Felicia kännde av att jag var stressad och då blev hon det oxå.
Under tredje dagen så erbjöd de mig en amningsnapp ( Världens bästa uppfinning ). Det ser ut som en napp som man sätter på bröstvårtan så att barnet lättare kan suga. Felicia fattade vilken direkt och så började hon att amma. Hurra! Jag blev helt upprymd. När min sambo kom vid 3 tiden visade jag honom vilken genialisk sak detta var och han blev mycket positivt överraskad.
Under kvällen fikade vi och kollade på tv tillsammans i fikarummet och Felicia var nöjd och glad. Min bröst började däremot att bli hårda som fotbollar!! Aj!Aj! Jag kunde inte ens ana hur ont det skulle göra och hur hårda de skulle bli.
På fredag kväll fick vi åka hem. oj vad nervösa vi var. Hur ska detta gå? Kan vi ta hand om henne hemma och klarar vi det?
